GLÄDJANDE BESKED....

Tänk så det kan gå.....
En av dom största stöttestenarna gällande mitt jobb - att vara eller inte vara....
Kom idag med ett mycket glädjande besked..... vilket borde (förhoppningsvis) betyda att min arbetsgivare kan dra tillbaka varslet och vi kan därmed få arbeta med det ekonomiska i lugn o ro och försöka göra även bra saker ännu bättre.

Tänk att jag fick sådan hjälp i uppförsbacken, det var lite oväntat MEN GLÄDJANDE!

Allt jobbigt och vemodigt är inte farligt, det kan faktiskt vara stärkande oxå.....




Nu är det bara maten och promenaderna kvar att få ordning på och det kan ju vara eller rättare sagt det blir lättare ta tag i den biten om det löser sig gällande jobbet.

KÄMPA REIDAR!

BACKEN KAN TYCKAS LÅNG.....

... MEN EFTER UPPFÖRSBACKEN VÄNTAR nedförsbacke.... då kommer allt gå betydligt lättare.
Visst kan det tyckas märkligt att vi mestadels är glada och uppåt.... och sedan till synes utan anledning känner oss lätt "deprimerade", vemodiga till sinnet, ja allmänt nästan så att vi ursäktar att vi finns .....
Själv ser jag allt detta som ett SUNDHETSTECKEN..... vi har empati, vi bryr oss, vi är lättpåverkade, vi har förmågan att visa känslor - det är trots allt - ETT GOTT TECKEN!

Visst finns det Mod i vemod.
Mod att möta det tunga sinnet,
mod att låta det tunga sinnet låta oss växa som människa,
Mod att acceptera oss själva,
OCH viktigast av allt.....
ATT TILLÅTA sig själv att vara vemodig . . .
för livet går likt en bergodalbana upp o ner . . .

Detta är inget allvarligt, men jag känner för tillfället att det är "lite mycket" som "hänger" på en skör tråd...... speciellt jobbet....... vad är jag utan jobb och inkomst???
Utöver det är det egentligen bara småsaker...... maten, vikten, promenaderna allt det där som bevisligen gör det mesta lite lättare att klara av. Äter jag rätt och har skaplig kondition så klarar även hjärnan av lite svårigheter och vemod......

Spelade bowling i lördags och första matchen gick väl OK för min del..... men andra matchen var katastrof.... och tyvärr betedde jag mig antagligen lite tjurigt...... det är tyvärr så det blir när man känner lite vemod och det blir ju lite mer av vemodet när man upptäcker att man betett sig illa...... men nu känns den biten ok, den är överspelad.....

Varför skriver jag detta helt öppet för ALLA att läsa?
Ganska enkelt egentligen..... jag är den typen av människa som mer än gärna delar med mig av mina erfarenheter och kanske, kanske någon av Er som läser detta känner, eller har känt likadant..... då vet Ni att det kan vara lättare om man har någon att dela detta med.
Jag "skriver av mig" och Ni ser med detta inlägg att Ni inte är ensamma om detta vemod!

KÄMPA REIDAR och Ni andra som behöver ha hejarop - KÄMPA!

BOWLING & MÅ BRA

Efter förra onsdagens träning med nya klotet, som jag fick i födelsedagspresent av Pekka & Hasse - TACK kompisar! hade jag väldigt ont i ringfingret så Mattias som borrade upp klotet gratis som födelsedagspresent TACK Matte! fixade ny insats så gårdagens träning gick smärtfritt..... Kändes riktigt bra och klotet går riktigt bra och rör om i kägelhögen på ett skönt sätt. Klotet går långt ner innan det svänger och så det svänger...... Ska bli riktigt roligt att spela träningsmatcherna nu i helgen och nästa helg börjar seriespelet. Gissa om jag är taggad.

Nu har jag bestämt mig.....
Efter att ha gått upp några kilon (igen) under sommaren så sa en kompis i bowlingen...
- har Du gått ner i vikt Reidar? och han menade det.... han tyckte magen var betydligt mindre än i våras..... Så, då är det kanske inte så farligt som jag trodde... så nu har jag bestämt mig för att återigen få in i skallen att "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder".
Så det är bara att börja promenera och äta på ett annat sätt, fler mellanmål med frukt. Halvera mängden på tallriken till lunch, ta resten till middag. Huvudsaken är att jag får i mig mat ofta i små mängder så jag inte går och är småsugen hela tiden.... kanske kan jag på detta viset minska sötsuget..... Nu vill jag höra hejaropen...... stötta mig nu!!!!

KÄMPA REIDAR!!!

MAT & VÄDER . . .

Nu måste det snart vända,

jag måste få saker att hända.

Jag slarvar med maten,
lägger fel saker på faten.

Är det sockerberoendets fel.
ja, det är nog sanningen till en del.
_______________________________

Skämt o sido.... detta är viktigt för mig och det måste bli en ändring.
Om det är matens fel att jag blir dålig i magen vet jag inte.
Det kan ju vara så att det är en "inre oro" som härjerar i min kropp. Det har ju varit en omvälvande vår och
sommar med tanke på min arbetssituation. Blir jag uppsagd eller får jag stanna kvar? Det är väl kanske inte så konstigt om kroppen reagerar.... Själv känner jag väl en viss oro, men jag försöker att inte låta det påverka mig.... verkar väl som att jag lyckas sisådär......
På måndag ringer jag vårdcentralen och hoppas kunna på hjälp så att min situation blir bättre.
På fotot ser Ni en wokad lunch inte alls dumt, men är det något att satsa på, eller ska jag försöka med LCHF:n igen eller ska jag testa RAW-food eller något annat i dietväg..... Kanske dags att bestämma mig för EN VÄG.....

Semestern blir vad Du gör den till, säger en del. Men visst har det varit en rätt dålig sommar med många regndagar. Borås Tidning hade här om dagen en artikel med statistik från SMHI över sommarens väder och den visade tydligt att vädret faktiskt varit rätt dåligt. Men som sagt för min del var det lagom varmt, även om jag inte tackat nej till liter fler soldagar.

Men allt är inte negativt och jobbigt, jag försöker så gott jag kan och jag hoppas att fru fortuna står vid min sida både vad gäller arbete och hälsa!

KÄMPA REIDAR!

 

 

SOMMAREN SOM GÅTT.....

Nu är sommaren slut..... om den ens har börjat. Känns lite konstigt med en sommar som saknat det där riktigt soliga och varma vädret och mest bestått av mulet och lite regnskurar... Men det är nog sant som en av mina kompisar säger att...
- Jag har haft en kanonbra semester, sluppit smita undan från solen och värmen, jag har kunnat gjort massor av saker. Åka MC i värmen är inte roligt, men denna sommar har jag haft MC:n ute fler gånger än någonsin.... så jag är jättenöjd med semestervädret!
Vid närmare eftertanke så har han ju faktiskt en poäng i det han säger.... vi brukar ju alltid klaga på just värmen och att vi inget kan göra.....

Träning på gymmet blev det inget av, latmasken visade sig, LCHF:en gick heller inget vidare, upp ca. 3-5 kilo MEN.... jag fick ordning på köket, nymålat, både kaklet och skåpsluckorna fick nya nyanser. Så lite duktig har jag varit (men inte mycket).

Min 60-årsdag blev som den blev..... helt ok med tanke på jobbsituationen.... var ju lite svårt att veta om jag skulle slå på stort eller bara låta dagen sakta rinna förbi och det blev det sistnämnda. Men några nära och kära dök upp och ville gratta denna unga man.
Det kom även ett blomsterbud....
TACK ALLA det var uppskattat!!!
Även presenten från jobbet var mycket uppskattad!

Eftersom jag inte gillar att vistas ute i solgasset (som vi sluppit denna sommar) så går jag till solarium istället och det börjar väl så sakterliga ge resultat.....
Nu är det bara att försöka få "tummen ur" så att besöken på gymmet kommer igång....

Bowlingen har nu startat och jag tackar återigen Pekka & Hasse för bowlingklotet, det var stort - TACK!!
På söndag har vi träningsläger i Skene (fast det ligger i Kinna, eller?) och då är det meningen att jag i första hand ska få serier "i kroppen" inför seriestarten som börjar 8-9 september.

Fortfarande många saker som jag önskar få gjorda/fixade så det gäller att kämpa!

KÄMPA REIDAR!!!!

Farfars älskling!

Visst är den fin, Noahs T-shirt där det står "Farfars älskling".
Noah är ett av farfars stora glädjeämnen här i livet - Puss Noah!